Teckenspråk

Fakta

Teckenspråk bildades som ett kommunikationsspråk mellan döva. Döva har fått kämpa hårt för att få teckenspråket accepterat som eget språk. Det har ansetts som ett icke fullvärdigt språk och att det endast skulle användas i sista hand när alla andra undervisningsmetoder misslyckats. Teckenspråket var mer eller mindre accepterat under 1800-talet och i de första skolorna för döva var det tillåtet att använda teckenspråk i undervisningen. Vid den internationella dövlärarkongress som hölls i Milano år 1880 förändrades situationen totalt. Då beslutades att talmetoden (den orala metoden) var den bästa i undervisningen av döva barn. Detta medförde att teckenspråket förbjöds i skolorna. Under lång tid användes läppavläsning (den orala metoden) i skolan, men under rasterna tecknade döva elever till varandra. 

I Sverige blev teckenspråket godkänt och accepterat som ett fullvärdigt språk år 1981. Det dröjde alltså över 100 år att ändra beslutet från Milanokongressen. Integrationsutredningen framhåller dock att barndomsdöva, för att kunna fungera sinsemellan och ute i samhället, måste vara tvåspråkiga. Tvåspråkigheten för deras del innebär enligt utredningen att de dels måste behärska sitt visuella/manuella teckenspråk, dels det språk som samhället omger dem med, svenskan. Döva elever blir idag undervisade på teckenspråk.

Teckenspråket har funnits lika länge som det har funnits döva. Många tror att teckenspråket är internationellt, men det är det inte. Döva från olika länder förstår varandra ändå rätt bra, eftersom många tecken är ganska lika. Teckenspråket förändras och utvecklas hela tiden. Nya tecken skapas, gamla tecken försvinner eller genomgår en förändring. Handalfabetet A-Ö används för att bokstavera namn, främmande ord eller ord som inte har något tecken. Döva använder ett eget persontecken för personer som de känner. Det tecknet hittas på, ofta utifrån personligheten. Detta är enklare än att bokstavera alla namn.

Det finns mellan 8000-10 000 teckenspråkiga döva i Sverige. Varje år föds omkring 200 döva eller gravt hörselskadade. I Sverige finns det också över en miljon människor med nedsatt hörsel. 140 000 kommunicerar med hjälp av tecken som stöd (TSS) eller teckenspråk. 4000 människor är vuxendöva, de har blivit döva i vuxen ålder. De kommunicerar i första hand genom tal, men många lär sig också svenskt teckenspråk eller tecken som stöd. I Sverige finns cirka 1900 människor som är dövblinda och fast de inte ser kan de använda teckenspråket. Den dövblinda personen håller sin händer, på händerna på den som tecknar och kan på så sätt följa med och avläsa. Detta kallas för taktilt teckenspråk, med känseln.

 ^
UPP

Tysta tankar

I tysthet

Du ser mig och undrar vem jag är.
Jag känner mig hemma här.
Dina ögon ser hela mig.
Men du släpper inte kontakten med mina ögon.
Jag kan inte slänga ett hastigt ord över axeln. 
Jag kan inte ropa till dig.
Jag kan inte varna för fara, om du inte ser mig.
Så vår kontakt blir nära.
Vackert nära.
I en värld av tystnad formas vårt möte.

Min innersta vilja och önskan. 
Mina tankar.
Mina bekymmer.
Min glädje.
Min vänskap och kärlek.
Din innersta vilja och önskan.
Dina tankar.
Dina bekymmer.
Din glädje.
Din vänskap och kärlek.

Allt formas av våra händer.
Hela vi är närvarande.
Ord som samtal, diskussion, prata, höra,
kommunikation och tyst finns med i förrådet.
Det är bara ord. Ord som hörande hör. 
Tecken som döva ser. 
Mötet med två världar som är en och samma. 
Det förstår inte alla.
Vi lever i en och samma värld.
Vi är lika.

Våra ögon gråter. Våra ögon ler.
Våra hjärtan älskar. Våra händer ger.
Bara att jag hör. Det gör inte du.
Du ser. Du ser mig och undrar vem jag är.
Du öppnar mina sinnen.
Du ger mig av din värld.
Jag förstår att jag har varit hörande med stängda öron.
Jag har varit seende med förbundna ögon.
Sången har aldrig varit så vacker som nu.
Nu när jag ser den.

Ing-Marie Lundberg